Ett år som frivillig utomlands

Tuuli Kujanpää arbetar som bäst i Röda Korset i England som EVS-frivillig. Arbetet i Liverpool varar ett år. Tuulis hälsning från Britterna är säkert intressant läsning för alla som är intresserade av att arbeta som frivillig utomlands. 


”Jag har alltid velat prova på hur det är att bo utomlands. Först var det meningen att jag skulle fara i utbyte via studierna, men sen blev jag nyfiken på tanken av att fara utomlands och arbeta som frivillig.

 

Jag tog reda på olika möjligheter och EVS verkade både bäst och billigast. Jag ville fara till ett land där man pratar engelska, eftersom jag samtidigt ville få ett språkbad.

 

Vi håller både enskilda lektioner och större projekt om ovannämnda teman. Ibland har vi också morgonsamlingar, i vilka flera klasser eller hela skolor deltar. Förutom utbildningsarbetet gör vi också kontorsarbete, som t.ex. planering av lektioner, kontakt med skolor och planering av scheman. 

  

Förutom de ovannämnda uppgifterna gör vi också andra, ibland överraskande, saker. Vi har t.ex. sprungit i butiker och sökt efter rött snöre inför aids-dagen och deltagit åldringarnas julfest. På tisdagar arbetar jag inte med ungdomar, utan hjälper åldringar, som kommit hem från sjukhuset, med matbutiksresor och städning samt håller sällskap åt dem.

 

Jag tycker om arbetsplatsens atmosfär och att arbetet är så mångsidigt. I början var det svårt att lära ut på engelska och jag var lite nervös för hur jag skulle klara av det. Speciellt morgonsamlingar för hela skolan kändes skrämmande.

 

Efter några lektioner på engelska var det inte alls så skrämmande eller svårt. Det kändes bra att märka att jag faktiskt kan göra det. Det viktigaste som jag har lärt mig är att inte vara så rädd för små fel, det är inte så farligt. Jag har också märkt att det hjälpte att både jag och min arbetskompis var från ett annat land – eleverna var intresserade av internationalism.

 

Jag har studerat allmän- och vuxenpedagogik i tre år på Helsingfors universitet. Jag skall studera klart när jag kommer tillbaka till Finland. Internationellt frivilligarbete i mitten av studierna är inte vanligt, eftersom största delen av mina kollegor i Röda Korsets EVS- frivilligarbete just hade blivit färdiga med gymnasiestudierna.

 

Liverpool är en trevlig stad att bo i, inte för stor, men tillräckligt stor så att man inte blir uttråkad. Jag tycker om stadens atmosfär och hur vänliga alla är. Det finns en del kulturella skillnader som man undrar över. Människorna har till exempel jätte lite kläder på sig fast det är kallt ute och hur hela staden kan bli ett totalkaos om det kommer lite snö.

Jag bor i Liverpool med två tyska och en fransk EVS-frivillig. Den ena av tyska rumskompisarna arbetar med mig och resten arbetar i en skola för funktionshindrade barn. Jag var glad över att få rumskompisar och jag tycker att det är roligt med ett mångkulturellt hem. Speciellt i början ar det viktigt med rumskompisar eftersom jag inte kände någon annan från Liverpool.

 

EVS är ett bra sätt att bekanta sig med ett annat land och dess kultur. Man får också sådana erfarenheter som man annars inte skulle få uppleva. Jag rekommenderar! Å andra sidan skall man komma ihåg att EVS-året kräver att man skall kunna anpassa sig. Att bli van med allt nytt och prata bara engelska kan kännas tungt, men absolut värt erfarenheten!"

 

 

 

Text: Tuuli Kujanpää

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt arbete i Liverpool är mångsidigt och därför tog det en ganska lång stund innan jag var medveten om allt vad man skall göra. Jag arbetar i Röda Korsets ungdomsteam. Min huvuduppgift är att gå runt i skolor och lära första hjälp åt barn och unga. Förutom första hjälp -kurser håller vi lektioner om t.ex. aids och invandrare för att öka på barnens medvetenhet.